Han heter Monster av en anledning
Alltså den här lilla tjurskallen...
Idag så är det en hel VECKA sedan jag kom hem från min två veckor långa semester på Kreta och den här svarta lilla hårbollen (som jag verkligen saknade under min semester) vill inte ens se åt mitt håll.
Han går omkring som en liten snobb hemma í lägenheten och kommer bara fram när han vill att jag ska klia honom bakom örat, men om jag försöker lyfta, krama, eller kela lite som jag alltid har fått göra innan så går han bara irriterat iväg med en slags markering om att jag ska brinna i evig eld för att han i två veckor blev ofrivilligt bosatt hemma hos mina föräldrar medans jag levde livet på en strand i Kreta.
Jag har hört talas om katter som är långsinta men att mitt lilla odjur som fräser åt sig själv när han råkar stå framför spegeln i hallen och som ständigt jagar efter sin egen svans och sedan piper till när han får tag på den och biter för hårt, hade kapacitet till att hålla agg lika dramatiskt som en karaktär från tv serien Glamour... nja, det hade jag inte räknat med haha.
“Cats don't need to be possessed; they're evil on their own.”
Kommentarer
Trackback