Jessabelle

"From the mastermind producer of Paranormal Activity and Insidious comes the ghostly tale of Jessabelle. Returning to her childhood home in Louisiana to recuperate from a horrific car accident, Jessabelle comes face to face with a long-tormented spirit that has been seeking her return -- and has no intention of letting her escape."
 
 
Åh denna besvikelse...
Jag och Tessan hade filmkväll igår och efter att först ha tittat på Alexander Skarsgårds magrutor i Tarzan och blivit smått förälskade i dessa två meter av muskler och perfektion, så kände vi att det var dags att kväva hormonerna och istället kicka igång lite kalla kårar med en skräckis.
 
Jag har velat se Jessabelle sedan den först kom ut år 2014 men av någon orsak så har det aldrig blivit av, däremot så har jag tittat på trailern i omgångar och verkligen sett fram emot att få se den.
Men tyvärr så dog alla förväntningar rätt snabbt...
De första 30 minuterna av Jessabelle är riktigt grymma - som tittare så slängs man in i storyn och dröjer inte länge innan det kusliga kickar igång, ett stort plus dessutom är det faktum att skådespelarna är relativt okända vilket bidrar till känslan av att det känns mer äkta än filmatiserat.
Däremot... när en halvtimma väl hade passerat så var det som att "grundstoryn" och det som trailern hade lovat långsamt började försvinna och plötsligt så började jag se likheter mellan Jessabelle och en film från 2005 som heter "The skeleton key".
 
Och det var inte några små likheter heller...
Båda filmerna utpselar sig i träskmarkerna av New orleans där ett och samma (eller i alla fall till utseendet likadant) hus är hemsökt av plågade själar från en tid då man i the south fortfarande ägde slavar.
Och inte nog med det -spoiler alert- Jessabelle har till och med samma slut som The skeleton key.
 
Efter att vi hade tittat klart på Jessabelle så satte jag mig ner och googlade regissör, produktionsbolag mm för att kolla om filmerna hade någon koppling till varandra men nä... inte alls.
Snacka om irriterande. Jag har faktiskt ingenting emot om filmer liknar varandra eller om någon gör en remake av en annan film, däremot... när en "självständig" film med en tillhörande trailer lovar tittarna en specifik story - då är det faktiskt väldigt frustrerande när den efter en halvtimma förvandlas till en kopia av en väldigt omtalad film som kom för tio år sedan och som förmodligen de flesta skräckfilmsfantaster garanterat har sett.
 
 
Jag betalade liksom inte för att se en film jag redan har sett fast då med Kate Hudson i huvudrollen.
 



Life right now...

 I väntan på att bästa kompisen ska komma och knacka på dörren...
 
 



throwback thursday - China and all that green

 
Jag vet redan nu att många av mina "trowback thursdays" kommer att fokusera på olika minnen som jag har från Kina och under den perioden som mina föräldrar bodde i Shanghai, och någon gång så kommer det säkert dyka upp ett mer välskrivet inlägg som jag faktiskt har lagt ner tid på men tills dess så får det bli något "mildare" och lite simpelt som en liten smygstart på allt jag har att berätta.
 
Två minnen som alltid bubblar upp så fort jag tänker tillbaka på min vistelse i Shanghai är:
1. Allt i Kina som ser ut att vara choklad är egentligen bruna mosade bönor - detta lärde jag mig egentligen redan första dagen då jag och min bästa vän Ida köpte varsin panda-bulle och sedan upptäckte (efter en stor tugga) att den bruna fyllningen inte var choklad!
Men trots att detta skedde redan första dagen så tog det ca tre-fyra dagar av besvikelser där "choklad" milkshakes och cupcakes visade sig bära på samma bruna hemlighet haha.
Konstigt nog så tycker jag idag att det är jättegott och varje gång jag besöker Saigon Food som är en asiatisk livsmedelsbutik så köper jag alltid den sortens fika på bruna bönor som jag i Kina tyckte smakade pest^^
 
 
 
 
2. Alla dessa vackra parker som fanns överallt!
Det var som att besöka det ena sagolandet efter det andra och min favorit var helt klart Hengshan park som låg precis vid mina föräldrars lägenhet.
Det kändes som en helt annan värld, folk tog med sig sina fåglar i bur och hängde sedan upp burarna på krokar i träden för att fåglarna under ca en timme skulle kunna "prata" med varandra och när vi satt på en bänk precis vid en liten sjö så simmade sköldpaddor förbi lika självklart som att man i Sverige brukar få se fåglar.
En annan sak som också skedde i parkerna var att folk promenerade baklänges och viftade på händerna.
Det kallas för "retrowalking" och är en form av lätt träning som har sina rötter långt tillbaka i Kinas historia.
 
En annan park som jag verkligen gillade och som jag kallade för Shanghais version av Göteborgs slottskog haha, är Yuyuang Garden.
Det var inte förrän jag besökte Yuyuang Garden som jag verkligen fick den där första "Wow vi är i Kina" känslan. Yuyuang Garden är en enda stor kinesisk klichè med sina körsbärsträd, koifiskar, folk som är klädda i traditionella silkes kimonos, kinesisk arkitektur med sina röda tak och drakar.
Det var också där som vi blev som mest utstirrade - jag med mina tatueringar och min bästa vän Ida med sitt blonda hår-
 
Jag älskar verkligen Kina och kan ibland längta tillbaka.
Men föredrar såklart att ha mina föräldrar hemma i Sverige igen.