Until Dawn

"När en resa till en avlägsen stuga lämnar åtta vänner isolerade på ett berg börjar hemska saker hända och de börjar misstänka att de inte är ensamma …"
 
 
Jag vet seriöst inte vad jag känner just nu...
 
Det är lite av ett "dagens i-landsproblem" över det här inlägget *life is hard...NOT* men jag har precis spelat klart hela Until Dawn -ett spel som jag verkligen har fallit för- men allt jag känner just nu, istället för den där ego-boosten som alltid kickar in när jag har varit grym och rockat på PS, är en feeling av "öhhh... vaddå tog det slut nu?".
Vem vet, jag kanske har gått och blivit bortskämd pga Witcher: The Wild Hunt som verkligen är ett never ending game men fortfarande... tog Until Dawn verkligen slut redan nu?
 
Jag känner mig uppriktigt kluven!
 
Själva spelet i sig var verkligen en riktig nostalgi tripp med klyschiga skräckelement från de "Teenage slasher" filmer som jag växte upp med på 90 talet och som filmen Cabin in the woods väckte till liv igen under 2012.
Dessutom, grafiken var så annorlunda från allt annat jag tidigare spelat!!!
 
Jag vet att det har varit en hel del kritik riktat mot hur spelutvecklarna, under vissa scener, har valt att placera kameravinklarna men personligen så tyckte jag att det bidrog med något nytt och som även skapade en triggande spänning av att man inte var i kontroll.
Det gav mig alltid några sekunder av triggande oro och total stressfaktor innan jakten och kampen för överlevnad kickade igång igen haha.
 
Men som jag skrev alldeles i början av inlägget - det är inte ett långt spel vilket är lite av ett minus.
Visserligen så har jag nu en möjlighet att spela Until Dawn från början igen och den här gången göra andra val i hopp om att påverka händelseförloppet vilket jag såklart ser fram emot, men eftersom jag redan har varvat spelet och nu har hittat de förlorade pusselbitarna i storyn så känns det inte som att mina nya val kan bidra med speciellt mycket storymässigt utan det lär mest bli en simpel möjlighet för mig att få ut lite mer av själva karaktärerna.
 
Hmm... jag får se hur jag gör.
Nåja, det var i alla fall ett härligt äventyr och om jag kan hitta en dupe för Until Dawn så lär jag absolut spela det, ännu bättre hade varit om det kunde komma någon form av uppföljare för jag känner att det finns mer att mjölka ur det här konceptet och framförallt själva miljön.
Jag känner att jag har mer att utforska, speciellt i det som skett längre bak i historien under 1952, innan mitt gäng av tonåringar bestämde sig för att festa i en stuga i fjällen år 2014 och bli uppätna av monster haha.



trying to fika i närheten av katter is omöjligt

The heart wants what it wants...
 
 
 
Hahah älskade lilla Sailor Moon <3



Spanien 2018

Trots att det fortfarande är några månader kvar på 2017 så känns det ändå sjukt härligt att det ligger en bokad resa och väntar på mig under mars 2018.
 
Jag och min fina mami ska nämligen dra till Spanien på en girls trip och hotellet vi har bokat kommer med tjusiga spa möjligheter.
It feels amazing!