The strain

"A thriller that tells the story of Dr. Ephraim Goodweather, the head of the Center for Disease Control Canary Team in New York City. He and his team are called upon to investigate a mysterious viral outbreak with hallmarks of an ancient and evil strain of vampirism. As the strain spreads, Eph, his team, and an assembly of everyday New Yorkers, wage war for the fate of humanity itself. "
      
 
The Strain är en serie som jag alltid har velat se men som snabbt förvandlades till något jag bara såg två eller tre avsnitt av i random ordning när jag "zappade" runt framför teven med fjärrkontrollen.
Det blev liksom aldrig att jag verkligen kickade igång första säsongen från början.
 
Men efter att min kompis Markus plötsligt blev nyfrälst i vampyrism i samband med att han på kort tid såg alla tre säsonger och sedan inte kunde prata om något annat än The Strain så blev det tillslut att jag faktiskt tog mig tiden till att se hela första säsongen.
 
The Strain må vara baserad på Guillermo del Toros böcker från 2009, och ja... visst är den det, däremot så är det lite smått överväldigande hur otroligt lik den är "Salems Lot" av Stephen King och som rockade världen redan vid 1975 så att... no shade- just making a Point!
 
Serien i sig är bra och jag kommer absolut att se de resterande säsongerna med.
Men om jag ändå ska vara lite kritisk så är den här serien så otroligt "rörig"... 
Det första avsnittet lade verkligen grunden för det som jag trodde skulle vara en mörk thriller serie med vampyrer så som vi aldrig någonsin hade sett dem förr...
Men det som följde sen var mest en massa relationsproblem, och fem avsnitt på rad som mest handlade om att introducera tittarna inför nya karaktärer och själva storyn om vampyrerna verkade nästan ligga på is...
Vid sjätte avsnittet sen så var vi back on track med thriller känslan men då kom nästa sväng av besvikelse... ju mer man fick se av vampyrerna, desto mer påminde de om Quentin Tarantinos vampyrer i from dusk to dawn - dvs mer "humoristiska" än läskiga och med samma genpool som en ödla.
 
Usch vad negativ jag låter...
Men det är en bra serie och jag känner att den har något bra på gång...
Och efter att ha sett trailern för nästa säsong så verkar det helt klart som att storyn når en mörkare ton och nu när New York officiellt har fallit i ruiner efter denna vampyr epidemi och vi tittare inte längre behöver stå ut med alla karaktärsintroduktioner så tror jag att det bara kan bli bättre...
Serien verkade också ha fått sig lite av en budgetshöjning för vampyrerna som skymtade förbi i trailern såg betydligt mer mardrömsframkallande ut än de i första säsongen.



Grattis Josephine

Idag fyller min goth pingla Josephine år.
Vi har varit vänner sedan 2009 och träffades för första gången på en slags "fritidsgård" för alternativa/manga intresserade där man mest vandrade fram och tillbaka i korridorerna, tittade på anime och försökte undvika en brud från Härlanda som också alltid var där och som hade en slags ovana att bita folk i armen.
Random note to readers: mig bet hon i magen en gång, jag var så paff att jag inte ens klappade till henne.
 
Första gången däremot som jag och Josephine faktiskt hängde med varandra utanför "fritidsgården" var när någon alternativ emo kille från skåne -kan däremot inte minnas vem- och som var relativt känd på en sida som hette "bilddagboken" och som både jag och Josephine var sådär pinsamt kära i,  skulle komma till Göteborg och ja... vi pratade ihop oss och åkte sedan in till stan där vi hängde i typ 7 timmar i hopp om att vi eventuellt kunde stalka honom. (att han hade pojkvän och inte alls var intresserad av tjejer brydde vi oss inte om)
-det där med att stalka killar var för övrigt något som jag och mina vänner på den tiden ägnade oss ganska mycket åt. Jag och en annan vän (Ida) sprang tex efter en kille under en hel sci fi mässa och smygfotade han eftersom han kunde ha varit Sveriges version av Bill Kaulitz (sångaren i emo bandet tokio hotel).
Jag kan nu idag ta ansvar för mina handlingar och erkänna att ja... detta beteende var ganska så oacceptabelt.
 
Anyway.... emo killen från Skåne såg vi aldrig skymten av men vänskapen mellan mig och Jossan bestod <3
Och nu flera år senare så är vi fortfarande vänner.
Och Josephine är ett helt år äldre... haha!
 
 
“Did you see him? I know the photo was grainy, but he looks like one of those death metal goth heads, or whatever they’re called. All dressed in black with long hair

I took umbrage at my mother describing my boyfriend this way. John was the Lord of the Underworld. How else was he supposed to dress?” (meg cabot- underworld)



Stockholm baby

Oh sweet mother of Life... vad härligt det är när man har något att se fram emot.
 
På fredag kväll nästa vecka så bär det av mot Stockholm för mig och Tessan.
Tåget går vid klockan 20:00 på kvällen vilket må låta sent men för oss som har jobbat natt och slutar vid klockan sju på morgonen så blir det alldeles lagom eftersom vi båda har lite sömn att ta igen under dagen.
Dessutom så kändes det som ett bättre ide att få vakna upp efter lite sovmorgon till en ny dag i Stockholm under lördagen än att sätta oss på ett tåg vid klockan 06:00 för att sedan vara framme vid lunch och då tvinga oss själva till att vara pigga för att orka med allt som vi har planerat.
Det finns dessutom inte en människa i världen som är så galet morgontrött som Therese är så det hade aldrig funkat hahah.
 
Själva syftet med resan var mest att vi bara ville komma bort en stund utan att göra något speciellt märkvärdigt, men eftersom tågbiljetterna var så pass billiga plus att vi plötsligt inte behövde lägga några kostnader på hotell så valde vi att lägga våra pengar på lite evenemang stället.
Vi kommer nämligen att bo gratis i en lägenhet som Therese styvmamma äger. - själva lägenheten är egentligen uthyrd till en anhörig som bor i en annan stad men som jobbar i Stockholm på vardagarna, däremot så är lägenheten alltid tom under helgerna och då passade det bra att vi kunde bo där.
 
Så eftersom det blev så smidigt ekonomiskt så valde vi att "boosta" resan med lite krogshow på lördagen genom att köpa biljetter till Stockholm Comedy club så att vi kan ta några öl och skratta oss hesa till live stand up innan vi drar vidare i Stockholm nattliv, och på söndagen sedan så ska vi göra något som jag verkligen har längtat efter, nämligen att gå på musikal!
Vi fick tag på riktigt grymma biljetter till Bullets over broadwayGöta lejon (vi sitter nästan längst fram) och alltså... jag känner mig helt speechless... herregud vad jag längtar!
 
 
 
Having something to look forward to makes you “feel good” and may also give an “atmosphere of growth” to your life, because the future seems bright.