dead island (ps4)

"Paradise meets Hell!
Welcome to the Zombie Apocalypse experience of a lifetime – and now more beautiful than ever. Caught in the midst of an epic
zombie outbreak on the tropical island of Banoi, your only thought is: Survival!"
 
 
 
Jag har verkligen jätte svårt för spel ur förstapersonsperspektiv då det känns som en genväg till att bli åksjuk direkt från soffan, men när det kommer till Dead Island så är det ett spel som jag -trots  förstapersonsperspektivet- alltid har velat spela just för att jag tycker att själva miljön verkar så spännande.
 
Det finns en hel del zombie spel där ute (mitt senaste var Dead Light) men det som fångade mitt intresse kring Dead Island var just att själva epidemin utspelade sig på en paradis ö under solens ljusaste timmar vilket gav allt en mer färgfylld och "öppen" miljö än vad det gör i andra zombiespel där det nästan känns som att man kämpar mer mot mörkret och det faktum att det är svårt att se än mot hungriga zombies.
 
Än så länge så har jag bara tagit mig igenom några få uppdrag -det är så typiskit mig att gå och köpa ett nytt spel när allt jag kommer göra resten av veckan är att jobba haha- men so far så gillar jag det verkligen.
 
Och på tal om ingenting... när jag var på Gamestop i torsdags där jag köpte Dead Island så var det riktigt nära att jag slog till en person haha.
Jag stod bland hyllorna och letade efter ett annat spel som jag också hade tänkt köpa (Days gone) och jag märke hur någon ställde sig bredvid mig men jag besvärade mig aldrig med att titta upp, däremot så kunde jag ur ögonvrån se hur personen liksom flyttade på sig och ställde sig lite väl nära.
Och plötsligt så kände jag hur någon blåste mig i ansiktet vilket gjorde att jag snabbt höjde näven och tänkte slå till när jag rätt som det var tittade upp och insåg att det var min kompis Markus hahaha.
 
Det blev ingen smäll och snäll som han är så bjöd han mig på en fika.
 



Life

"Six astronauts aboard the space station study a sample collected from Mars that could provide evidence for extraterrestrial life on the Red Planet. The crew determines that the sample contains a large, single-celled organism - the first example of life beyond Earth. But..things aren't always what they seem. As the crew begins to conduct research, and their methods end up having unintended consequences, the life form proves more intelligent than anyone ever expected."
 
 
"Don't open. No, no, no."
 
Herregud vilken grym film!
Jag och min vän Tätzi gick på bio igår och såg Life, en film som ingen av oss hade sett trailern till utan vi valde den endast för att vi båda är fans av science fiction genren och verkligen ville se Jake Gyllenhal flyta omkring i rymden haha -med andra ord så satte vi oss i salongen utan några förväntningar-
 
En sak som jag verkligen gillade med filmen var att det kändes som att karaktärerna -trots sin ständiga närvaro på bioduken- ändå hade en "mindre roll" i form av deras personlighet, hur de agerade mot varandra mm, för att fokus skulle riktas extra mycket på den slemmiga lilla partikeln under mikroskåpet och dess utveckling mot att bli ett monster.
 
I vanliga fall så gillar jag när man presenteras för starka och intressanta karaktärer men i filmer där en grupp människor snabbt minskar i antal så kan jag känna att det är lite onödigt med en grundlig karaktärsstory när personen i fokus ändå lär hamna i en bodybag inom loppet av 20 minuter (jisses vad morbid jag låter haha).
 
Det fanns verkligen inte en enda minut av "Life" som bestod av dötid utan varje scen bjöd på en slags  skräckblandad ångest som gjorde att jag inte ens vågade sträcka mig efter mina popcorn i rädsla för att antingen missa något eller den omöjliga teorin att Calvin (som den otäcka lilla slemklumpen till monster hette) plötsligt skulle attackera mig direkt från bioduken.
Hela filmen bjöd verkligen på den ultimata bioupplevelsen.



Sci fi mässan - Göteborg

Drog till SciFi mässan under söndagen förra veckan och avslutade helgen på bästa sätt genom att bli vittne till när min kära papi äntligen fick träffa sin skräck idol, Tobin Bell, från Saw filmerna.
 
Alltså det var så jäkla epic! herregud så sjukt det kändes att träffa mannen vars röst satte skräck i mig redan som fjortonåring och som i sin roll levererade kalla kårar med dialoger som "Hello, Mr. Hindle. Or as they called you around the hospital: Zepp. I want you to make a choice. There's a slow-acting poison coursing through your system, which only I have the antidote for. Will you murder a mother and her child to save yourself? Listen carefully, if you will. There are rules."
 
It was amazing, och speciellt för min papi som har väntat på att Tobin Bell ska komma till Sverige sedan 2004.
 
 
 
 



Tidigare inlägg