The snowman

"When an elite crime squad's lead detective investigates the disappearance of a victim on the first snow of winter, he fears an elusive serial killer may be active again. With the help of a brilliant recruit, the cop must connect decades-old cold cases to the brutal new one if he hopes to outwit this unthinkable evil before the next snowfall."
 
 
Tanken var väl egentligen att det skulle bli en runda på krogen igår för att fira in att det var fredag men efter flera dagar av hårt arbete så kom både jag och min vän Tätzi fram till att vi istället ville spendera våra fredags-vibes på något lugnare är partymiljö, så det fick istället bli en tripp till Bergarkungen där vi såg den omtalade thrillern The Snowman.
 
Och ja, det var minst sagt en lugn bio upplevelse...
Såpass lugnt att det liksom inte ens hände något i själva filmen.
 
Alltså gud vilket jäkla sömnpiller till film!
Själva trailern till The snowman var så otroligt intensiv och jag räknade starkt med att jag skulle få se något som lätt hade kunnat hålla hand med mästerverk som Seven och Mystic River men istället så blev det två timmar av never ending vemod.
Det fanns verkligen ingen spänning, ingen utveckling när det kom till karaktärerna och tack vare ren och klassisk klichè så förstod man genast vem mördaren var så det "stora avslöjandet" som kom där i slutet levererades med absolut noll power.
 
Vad filmen däremot lyckades leverera var visuellt vackra landskap, men ingen går på bio för att stirra på snö i två timmar.



Until Dawn

"När en resa till en avlägsen stuga lämnar åtta vänner isolerade på ett berg börjar hemska saker hända och de börjar misstänka att de inte är ensamma …"
 
 
Jag vet seriöst inte vad jag känner just nu...
 
Det är lite av ett "dagens i-landsproblem" över det här inlägget *life is hard...NOT* men jag har precis spelat klart hela Until Dawn -ett spel som jag verkligen har fallit för- men allt jag känner just nu, istället för den där ego-boosten som alltid kickar in när jag har varit grym och rockat på PS, är en feeling av "öhhh... vaddå tog det slut nu?".
Vem vet, jag kanske har gått och blivit bortskämd pga Witcher: The Wild Hunt som verkligen är ett never ending game men fortfarande... tog Until Dawn verkligen slut redan nu?
 
Jag känner mig uppriktigt kluven!
 
Själva spelet i sig var verkligen en riktig nostalgi tripp med klyschiga skräckelement från de "Teenage slasher" filmer som jag växte upp med på 90 talet och som filmen Cabin in the woods väckte till liv igen under 2012.
Dessutom, grafiken var så annorlunda från allt annat jag tidigare spelat!!!
 
Jag vet att det har varit en hel del kritik riktat mot hur spelutvecklarna, under vissa scener, har valt att placera kameravinklarna men personligen så tyckte jag att det bidrog med något nytt och som även skapade en triggande spänning av att man inte var i kontroll.
Det gav mig alltid några sekunder av triggande oro och total stressfaktor innan jakten och kampen för överlevnad kickade igång igen haha.
 
Men som jag skrev alldeles i början av inlägget - det är inte ett långt spel vilket är lite av ett minus.
Visserligen så har jag nu en möjlighet att spela Until Dawn från början igen och den här gången göra andra val i hopp om att påverka händelseförloppet vilket jag såklart ser fram emot, men eftersom jag redan har varvat spelet och nu har hittat de förlorade pusselbitarna i storyn så känns det inte som att mina nya val kan bidra med speciellt mycket storymässigt utan det lär mest bli en simpel möjlighet för mig att få ut lite mer av själva karaktärerna.
 
Hmm... jag får se hur jag gör.
Nåja, det var i alla fall ett härligt äventyr och om jag kan hitta en dupe för Until Dawn så lär jag absolut spela det, ännu bättre hade varit om det kunde komma någon form av uppföljare för jag känner att det finns mer att mjölka ur det här konceptet och framförallt själva miljön.
Jag känner att jag har mer att utforska, speciellt i det som skett längre bak i historien under 1952, innan mitt gäng av tonåringar bestämde sig för att festa i en stuga i fjällen år 2014 och bli uppätna av monster haha.



dead island (ps4)

"Paradise meets Hell!
Welcome to the Zombie Apocalypse experience of a lifetime – and now more beautiful than ever. Caught in the midst of an epic
zombie outbreak on the tropical island of Banoi, your only thought is: Survival!"
 
 
 
Jag har verkligen jätte svårt för spel ur förstapersonsperspektiv då det känns som en genväg till att bli åksjuk direkt från soffan, men när det kommer till Dead Island så är det ett spel som jag -trots  förstapersonsperspektivet- alltid har velat spela just för att jag tycker att själva miljön verkar så spännande.
 
Det finns en hel del zombie spel där ute (mitt senaste var Dead Light) men det som fångade mitt intresse kring Dead Island var just att själva epidemin utspelade sig på en paradis ö under solens ljusaste timmar vilket gav allt en mer färgfylld och "öppen" miljö än vad det gör i andra zombiespel där det nästan känns som att man kämpar mer mot mörkret och det faktum att det är svårt att se än mot hungriga zombies.
 
Än så länge så har jag bara tagit mig igenom några få uppdrag -det är så typiskit mig att gå och köpa ett nytt spel när allt jag kommer göra resten av veckan är att jobba haha- men so far så gillar jag det verkligen.
 
Och på tal om ingenting... när jag var på Gamestop i torsdags där jag köpte Dead Island så var det riktigt nära att jag slog till en person haha.
Jag stod bland hyllorna och letade efter ett annat spel som jag också hade tänkt köpa (Days gone) och jag märke hur någon ställde sig bredvid mig men jag besvärade mig aldrig med att titta upp, däremot så kunde jag ur ögonvrån se hur personen liksom flyttade på sig och ställde sig lite väl nära.
Och plötsligt så kände jag hur någon blåste mig i ansiktet vilket gjorde att jag snabbt höjde näven och tänkte slå till när jag rätt som det var tittade upp och insåg att det var min kompis Markus hahaha.
 
Det blev ingen smäll och snäll som han är så bjöd han mig på en fika.
 



Tidigare inlägg