ord från en föredetta bacill
Mitt senaste blogginlägg publicerades den 13 februari och då hade jag precis skakat av mig årets första influensa som inte bara bidrog med en känsla av att jag skulle dö utan som även kom med pestliknande förkylningsblåsor i munnen...
Det var smärtsamt och det var brutalt and it was sååååå skönt när det väl var över.
... men tyvärr så blev the Power av att vara frisk inte speciellt långvarig för en dag senare kom bihåleinflammationen och slängde mörker på min tillvaro vilket innebär att min diet de senaste dagarna har bestått av nässpray i alla dess former, te med enorma mängder ingefära och ett världsrekord i Alvedon intag.
Nu idag -den 25 februari- så vaknade jag för första gången sedan detta elände kickade igång av att livet kändes mysigt samt att alla tecken på huvudvärk och smärta i ansiktet befann sig i en galax långt borta.
Det är såklart skönt att ha hälsan på topp igen men det som jag har saknat mest under denna sjukperiod är själva känslan av att känna sig fräsch.
Varje gång som bacillerna kommer krypandes i min kropp och näsan täpper till sig så drabbas jag av den ultimata "uhh jag är så sunkig" känslan som ingen dusch kan skölja bort och allt jag vill är att ringa Anticimex och be dem avliva mig omgående med samma medel som används för att behandla mjölbaggar.
Jag kan ägna flera minuter till att tvätta händer, borsta mina tänder tre gånger i rad och byta sängkläder flera gånger men det spelar ingen roll... det känns som att smutsen hänger med mig vad jag än gör.
Så nu när jag är frisk igen och dessutom nyduschad så känner jag mig så fräsch att jag nästan kan garantera att man inte ens hade hittat ett fingeravtryck från mig om jag valde att göra karriär som mästerskurk och råna juvelbutiker utan handskar haha.
Kommentarer
Trackback