Dom fina orden kom så oväntat och när klockan liksom inte var mer än åtta på morgonen och jag fortfarande kände mig relativt nyvaken och lite fluffig i hjärnan, så blev det så starkt på något sätt att jag blev beyond rörd och började gråta så att linserna åkte slalom ut ur ögonen haha.

Och min stackars kollega stod där och såg obekväm ut haha <3

 

Med tanke på hur otroligt mycket tid som spenderas på jobbet under årets gång så är det så himla skönt när man har kollegor omkring sig som verkligen är mer än bara arbetskamrater.

Vi mer eller mindre lever inanför samma fyra väggar, vi jobbar högtider ihop och går all in för att tiden ifrån familjen på den röda dagen inte ska kännas så trist, oroar oss för varandra när någon är sjuk, peppar, motiverar, saknar varandra under semestertider och skrattar ihop.

 

Det är ju helt fantastiskt att det är just dessa människor som man tar sin första kopp med kaffe ihop med, fem dagar i veckan.