När tanken är mysigare än real life.
Det är nu officiellt höst - och jag fryser...
Mitt i all längtan efter höstväder och natur som skiftar i röda nyanser, och ett "mysigt" mörker som faller över Sverige redan klockan fyra, så glömmer jag bort hur fruktansvärt kallt det blir och hur mycket jag alltid fryser vid den här tiden på året haha.
Det enda jag kan tänka på när September kickar igång är hur trevligt det ska bli med promenader genom slottsskogen där trädens löv är gula och hur tjusigt det kommer bli att svepa en tjock halsduk om sig samtidigt som man plockar kastanjer från träden att ta med sig hem och "höst-dekorera" lägenheten med.
När oktober och HÖSTEN sedan är på plats så är jag så motherfucking over allt som har med kallare tider att göra att jag mest av allt vill gifta mig med ett varmt element och aldrig lämna lägenheten igen.
Min inre Martha Stewart har lämnat byggnaden och det enda höstliga som tar sin plats hemma i lägenheten är att jag förnyar prenumerationen på Netflix så att jag kan se på skräckfilm lagom till Halloween.
“I want to be the guy in a movie who's, I don't know, out walking his rabbit on a leash (I don't have a rabbit) and knows exactly how to strike up a quirky, compelling conversation. Though maybe if you're walking a rabbit on a leash, you don't even have to speak; the rabbit does the work for you. Not that Zuzana seems like the rabbity type. Maybe if I were walking a fox on a leash. Or a hyena. Yeah, if I had a hyena, I'd probably never have to start a conversation again.
Except for, "Sorry my hyena ate your leg.” - Night of cake & Puppets.
Except for, "Sorry my hyena ate your leg.” - Night of cake & Puppets.