bloodrights *house of comarre*

"Born into a life of secrets and service, Chrysabelle's body bears the telltale marks of a comarré—a special race of humans bred to feed vampire nobility. When her patron is murdered, she becomes the prime suspect, which sends her running into the mortal world...and into the arms of Malkolm, an outcast vampire cursed to kill every being from whom he drinks.

Now, Chrysabelle and Malkolm must work together to stop a plot to merge the mortal and supernatural worlds. If they fail, a chaos unlike anything anyone has ever seen will threaten to reign."
 
 
Blood rights, oh sweet älskade blood rights...
 
Det finns fem böcker i serien kring House of Comarre av Kristen Painter och jag kommer att skriva ännu en recension sen när alla delarna är avslutade - i skrivande stund så har jag precis läst ut den tredje boken och planen nu är att läsa några andra böcker innan jag ger mig på nästa "house of comarre", för även om jag vill norpa åt mig nästa del och fortsätta sagan redan nu så känns det ändå som en bra idé att dra ut på serien ett tag till... för med handen på hjärtat, jag vill aldrig att dessa böcker med sina fantastiska karaktärer ska ta slut.
 
Första delen, Blood rights är med utan tvekan den mest svårlästa bok jag tror att jag har gett mig på.
I alla fall nu i mogen ålder där jag inte är begränsad på samma sätt som jag var för flera år sedan när jag för första gången började läsa fantasyböcker på engelska.
Kristen Painter har ett unikt sätt att beskriva allt in i minsta detalj vilket gör att böckerna är rätt "mäktiga" och de krävs nästan att man tar sig tiden till att ge varje stund av läsning en timma eller två.
Däremot, när man väl ger sig på andra boken sen så är det som om "koden är knäckt" och med en tydlig bild av vilken roll varje karaktär har, samt hur de olika världarna är uppbyggda och hur spelet i dess politik fungerar så blir det tillslut en alltmer avslappnad läsning.
 
Men som sagt... jag lär skriva mer om dessa böcker sen när hela serien är avslutad.
 
The lacy gold mapped her entire body. A finely wrought filigree of stars, vines, flowers, butterflies, ancient symbols and words ran from her feet, up her legs, over her narrow waist, spanned her chest and finished down her arms to the tips of her fingers.



Velvet

"First rule of dealing with hot vampire bodyguards? Don't fall in love.

After losing both her parents before age seventeen, aspiring designer Caitlin Holte feels like her whole world has been turned upside down, and that was before the terrifying encounter with a supernatural force. Then, she learns that her hot bad-boy neighbor, Adrian—who might have just saved her life—is actually a half-demon vampire.

Suddenly Caitlin is stuck with a vampire bodyguard who feels that the best way to protect her is to become her pretend boyfriend. Trouble is, Caitlin is starting to fall in love for real, while Adrian can never love a human. Caitlin trusts Adrian to keep her safe from his demon father, but will he be able to protect her heart?
"
 
 
Jag har precis läst ut "Velvet" av Temple West och... ohh... jag har så blandade åsikter att jag känner mig alldeles kluven haha.
 
Själva handlingen är så mycket mer än vad den simpla lilla "info" texten lovade, för efter ett par lättsamma sidor in i Velvet så utvecklades det som jag trodde var en "viva laa typ samma sak som Twilight" äventyr till något helt annat.
Jag blev verkligen förvånad och väldigt positivt överraskad.
Det är verkligen ingen Twilight kopia och det är så långt ifrån "blyg tjej blir kär i random mystisk kille som *POFF* plötsligt är stans enda vampyr".
 
Det som jag gillade allra mest var hur sjukt "omänskliga" vampyrerna var och hur den biten inte bara bidrog med en kuslig och nästan obehaglig känsla varje gång som den mänskliga karaktären befann sig i samma rum som vampyrerna - utan det bidrog även med en hel del humor.
Det finns ett stycke i boken där det görs väldigt tydligt att vampyrerna verkligen inte vill ha något med människor att göra och att de ser de mänskliga som parasiter... vad de däremot älskar (men inte vill erkänna) är att de alla har en svaghet för Lady Gaga vilket gör att då och då i boken så är det alltid någon av de nobla vampyrerna som nynnar på låten "Alejandro" haha.
 
Det jag däremot inte riktigt kände mig speciellt glad över var att hela första boken gav intrycket av att vara en fristående story, men just som handlingen var näst intill avslutad och vi som läsare bara behövde några få sidor till för att verkligen kunna få oss ett tydligt "The End" så valde författaren att dra ut på det fram till nästa bok.
Och alltså... nä, det gillar jag inte alls.
Det värsta jag vet är böcker som drar ut på en story bara för att man som läsare ska behöva spendera mer pengar -och detta är så sjukt typiskt just inom Urban Fantasy, faktum är att det händer så pass ofta (i onödan) att fans av genren har börjat stämpla det som en form av klyscha-
 
Gillade jag storyn... JA!
Men vill jag köpa en bok till bara för att få ett avslutande kapitel? ... Nja.
Jag får se hur jag gör... men för att ändå vara generös så är Velvet en väldigt bra och unik bok.



A shadow bright and burning

"Henrietta Howel can burst into flames. When she is brought to London to train with Her Majesty's sorcerers, she meets her fellow sorcerer trainees, young men eager to test her powers and her heart. One will challenge her. One will fight for her. One will betray her. As Henrietta discovers the secrets hiding behind the glamour of sorcerer life, she begins to doubt that she's the true prophesied one. With battle looming, how much will she risk to save the city--and the one she loves?"
 
 
 
I am Henrietta Howel. The first female sorcerer. The prophesied one. Or am I?
 
 
Jag och min bästa vän Therese älskar varandra och vill varandra väl på alla sätt och vis, men när vi är inne på sci fi bokhandeln i Göteborg så är det typ knytnävar som gäller för vi slåss typ om böckerna som finns på hyllan för "nyheter" haha.
 
Och tro mig, jag slogs för den här boken (eller okej, jag distraherade Therese genom att peka på en annan bok med en lättklädd man på omslaget och sedan nöp jag henne) och det var verkligen värt blåmärket hon fick haha.
 
Jag älskar verkligen böcker från den viktorianska eran och hela konceptet av hur en flicka från landsbygden lämnar de gröna ängarna bakom sig för att istället träda in mitt i staden och uppleva båda sidorna i form av de farliga slumkvarteren och områden för de rika och adliga.
Själva boken i sig har ett väldigt lugnt tempo, inte ens när det är intensivt så höjer det pulsen hos den som läser och det låter kanske tråkigt men på något sätt så gillade jag det. 
Det finns en annan författare som heter Cate Tiernan och hon bygger upp sina böcker på samma sätt.
Det är mer fokus på fylliga dialoger fulla med känslor än "stressiga" situationer som bara är till för att skapa dramatik.
 
Det enda som jag saknar från boken är att de vid vissa tillfällen nämner hur världen var förr innan det uppstod lagar över hur magi skulle hanteras, och att magin fick härja fritt fram tills det att någon upptäckte mörk magi och skapade en revolution.
Hela den sidan av storyn verkade något mer intressant än historien som vi läsare skulle ta del av gällande Henrietta och hennes öde.
Man hoppades hela tiden att man skulle få en slags inblick i vad som hände under den tiden men det enda man fick var några få stycken och en längtan efter mer.
 
Jag tror däremot att man får veta mer i nästa bok - den här boken funkar däremot alldeles utmärkt som en stand alone för den som inte vill läsa en hel serie.



Tidigare inlägg Nyare inlägg