Velvet
"First rule of dealing with hot vampire bodyguards? Don't fall in love.
After losing both her parents before age seventeen, aspiring designer Caitlin Holte feels like her whole world has been turned upside down, and that was before the terrifying encounter with a supernatural force. Then, she learns that her hot bad-boy neighbor, Adrian—who might have just saved her life—is actually a half-demon vampire.
Suddenly Caitlin is stuck with a vampire bodyguard who feels that the best way to protect her is to become her pretend boyfriend. Trouble is, Caitlin is starting to fall in love for real, while Adrian can never love a human. Caitlin trusts Adrian to keep her safe from his demon father, but will he be able to protect her heart?"
After losing both her parents before age seventeen, aspiring designer Caitlin Holte feels like her whole world has been turned upside down, and that was before the terrifying encounter with a supernatural force. Then, she learns that her hot bad-boy neighbor, Adrian—who might have just saved her life—is actually a half-demon vampire.
Suddenly Caitlin is stuck with a vampire bodyguard who feels that the best way to protect her is to become her pretend boyfriend. Trouble is, Caitlin is starting to fall in love for real, while Adrian can never love a human. Caitlin trusts Adrian to keep her safe from his demon father, but will he be able to protect her heart?"
Jag har precis läst ut "Velvet" av Temple West och... ohh... jag har så blandade åsikter att jag känner mig alldeles kluven haha.
Själva handlingen är så mycket mer än vad den simpla lilla "info" texten lovade, för efter ett par lättsamma sidor in i Velvet så utvecklades det som jag trodde var en "viva laa typ samma sak som Twilight" äventyr till något helt annat.
Jag blev verkligen förvånad och väldigt positivt överraskad.
Det är verkligen ingen Twilight kopia och det är så långt ifrån "blyg tjej blir kär i random mystisk kille som *POFF* plötsligt är stans enda vampyr".
Det som jag gillade allra mest var hur sjukt "omänskliga" vampyrerna var och hur den biten inte bara bidrog med en kuslig och nästan obehaglig känsla varje gång som den mänskliga karaktären befann sig i samma rum som vampyrerna - utan det bidrog även med en hel del humor.
Det finns ett stycke i boken där det görs väldigt tydligt att vampyrerna verkligen inte vill ha något med människor att göra och att de ser de mänskliga som parasiter... vad de däremot älskar (men inte vill erkänna) är att de alla har en svaghet för Lady Gaga vilket gör att då och då i boken så är det alltid någon av de nobla vampyrerna som nynnar på låten "Alejandro" haha.
Det jag däremot inte riktigt kände mig speciellt glad över var att hela första boken gav intrycket av att vara en fristående story, men just som handlingen var näst intill avslutad och vi som läsare bara behövde några få sidor till för att verkligen kunna få oss ett tydligt "The End" så valde författaren att dra ut på det fram till nästa bok.
Och alltså... nä, det gillar jag inte alls.
Det värsta jag vet är böcker som drar ut på en story bara för att man som läsare ska behöva spendera mer pengar -och detta är så sjukt typiskt just inom Urban Fantasy, faktum är att det händer så pass ofta (i onödan) att fans av genren har börjat stämpla det som en form av klyscha-
Gillade jag storyn... JA!
Men vill jag köpa en bok till bara för att få ett avslutande kapitel? ... Nja.
Jag får se hur jag gör... men för att ändå vara generös så är Velvet en väldigt bra och unik bok.
Kommentarer
Trackback