train to busan

"Sok-woo and his daughter Soo-ahn are boarding the KTX, a fast train that shall bring them from Seoul to Busan. But during their journey, the train is overrun by zombies which kill several of the train staff and other passengers.
While the KTX is shooting towards Busan, the passengers have to fight for their lives against the zombies."
 
 
Just nu så vill jag bara köpa en stor bukett med rosor och ignorera tullkostnaderna samt att blommorna hinner dö på vägen, bara så att jag kan skicka dom till Stephen King i Maine (USA) och tacka honom för att han i sin intervju med goodreads nämnde "Train to Busan" och sa att det var hans nya favoritfilm inom zombie genren.
 
Jag hade nämligen aldrig hört talas om "Train to Busan" innan, men som den stalker jag är ...när det kommer till skräckförfattarnas konung Stephen King och han nämner en film man aldrig har sett... ja då ser man filmen!
 
När det kommer till Syd Koreas produktion inom skräckgenren så har de senaste tre åren varit riktigt effektiva.
De har alltid varit duktiga på att leverera en skräck, däremot så har det varit en kedja av att Korea gör filmer med stark handling, bra manus men sparsam budget och få effekter och något år senare så brukar det släppas en amerikansk version med samma manus men andra skådespelare och tyvärr en hel del intryckta klichéer.
Men som sagt... de senaste tre åren har varit riktigt bra och det känns som att de mer sällan säljer vidare sina filmer till den amerikanska marknaden utan istället boostar sin annars sparsamma budget och gör en "ordentlig" film med större skådespelare, riktiga miljöer och effektfull CGI.
Och med lite subtitles så kan resten av världen njuta av originalet istället för att hänga över en halvdålig Hollywood kopia.
 
Jag älskade verkligen "Train to Busan".
På 118 minuter så får man som tittare följa storyn genom intensiv terror, spänning och kampen om överlevnad när den är som allra bäst.
Det här är en film som jag lätt hade kunnat se tre gånger i rad och ändå bli chockad varje gång över alla överraskningsmoment eftersom de var så många och så totalt oväntade att jag knappt vågade blinka.
 
Ett annat plus var att det verkligen inte fanns några "utfyllnadskaraktärer", dvs personer i filmen som man vet kommer dö just for the sake of it.
Utan varje karaktär var så noggrant planerad att man verkligen oroade sig över varje enstaka person och ångesten över vem som skulle klara sig genom den ena zombiefyllda vagnen på tåget efter den andra - skapade en nästan ångestladdande spänning.
 
Med utan tvekan på toppen av de skräckfilmer som 2016 hade att erbjuda!



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback