The girl with all the gifts
"In a dystopian near future, humanity has been ravaged by a mysterious fungal disease.
The afflicted are robbed of all free will and turned into flesh-eating 'hungries'.
Humankind's only hope is a small group of hybrid children who crave human flesh but retain the ability to think and feel.
The children go to school at an army base in rural Britain, where they're subjected to cruel experiments by Dr. Caroline Caldwell.
School teacher Helen Justineau grows particularly close to an exceptional girl named Melanie, thus forming a special bond.
But when the base is invaded, the trio escape with the assistance of Sgt. Eddie Parks and embark on a perilous journey of survival, during which Melanie must come to terms with who she is."
Tänk att en zombie film kan vara så oslagbart vacker.
Jag såg trailern för "The girl with all the gifts" på bio för några veckor sedan och jag minns att jag verkligen ville se den, däremot så var det som att den bara "försvann" och det verkade inte heller vara något film som folk pratade om heller så trots min förväntan så glömde jag tillslut bort att den ens existerade.
I alla fall fram tills det att jag snubblade över den inne på Dreamfilms hemsida.
Filmen har en väldigt och melankolisk ton vilket må passar för en postapokalyptisk film där världen har fallit samman men samtidigt så är den nästan för lugn för att man ska kunna tro att detta är en zombie rulle.
Det är ovanligt med en thriller/skräck att utspela sig i en så rogivande miljö - varje scen bjuder verkligen på grönskande skogar, soliga gläntor, ett avslappnande soundtrack... och ändå så är det rena rama blodbadet.
Och lilla Melanie som är den andra generationens hybrid, dvs mer mänsklig än en fulländad zombie men fortfarande väldigt dödlig och inte helt att lita på, är så otroligt bedårande att jag får ont i hjärtat <3
Liksom söt men absolut livsfarlig på en och samma gång haha.
Det känns som att det här är en zombiefilm för alla dom som inte tycker om köttätande människor, för även om den bjuder på en hel del flesh eating moments så ligger själva fokuset i storyn mer på karaktärerna och den psykologiska biten än att skrika, fly och undvika att bli någons middag.
Att filmen även är en engelsk produktion och fri från amerikanska klichéer gör den även lite mer unik och mindre förutsägbar -visserligen så är filmen baserad på en bok but still... när USA får tag på sina manus så är det alltid samma röda tråd av upprepningar som smyger sig in i själva produktionen-
Och sist men inte minst... räkna med att det i alla fall blir några tårar så det är bra om man ser filmen i samband med att man rockar en vattenfast mascara.
Kommentarer
Trackback