Jag och min bästa vän Therese älskar varandra och vill varandra väl på alla sätt och vis, men när vi är inne på sci fi bokhandeln i Göteborg så är det typ knytnävar som gäller för vi slåss typ om böckerna som finns på hyllan för "nyheter" haha.

 

Och tro mig, jag slogs för den här boken (eller okej, jag distraherade Therese genom att peka på en annan bok med en lättklädd man på omslaget och sedan nöp jag henne) och det var verkligen värt blåmärket hon fick haha.

 

Jag älskar verkligen böcker från den viktorianska eran och hela konceptet av hur en flicka från landsbygden lämnar de gröna ängarna bakom sig för att istället träda in mitt i staden och uppleva båda sidorna i form av de farliga slumkvarteren och områden för de rika och adliga.

Själva boken i sig har ett väldigt lugnt tempo, inte ens när det är intensivt så höjer det pulsen hos den som läser och det låter kanske tråkigt men på något sätt så gillade jag det. 

Det finns en annan författare som heter Cate Tiernan och hon bygger upp sina böcker på samma sätt.

Det är mer fokus på fylliga dialoger fulla med känslor än "stressiga" situationer som bara är till för att skapa dramatik.

 

Hela den sidan av storyn verkade något mer intressant än historien som vi läsare skulle ta del av gällande Henrietta och hennes öde.

Man hoppades hela tiden att man skulle få en slags inblick i vad som hände under den tiden men det enda man fick var några få stycken och en längtan efter mer.

 

Jag tror däremot att man får veta mer i nästa bok - den här boken funkar däremot alldeles utmärkt som en stand alone för den som inte vill läsa en hel serie.